Om Lovisagruvan AB

| september 14th, 2009 | No Comments »

Fyndigheten hittades 1985 av ett joint venture mellan LKAB och BP-Minerals. Den var för liten för att intressera dessa stora bolag men desto mer intressant för de personer som utvecklat ett nytt koncept för brytning av smala malmer. Den tidigare VDn och styrelseledamoten John Berge var ledande i denna konceptutveckling. Brytningsrätten förvärvades 1989.

Minerliseringen har ursprungligen beräknats till ca 400 000 ton ren malm med hög halt av 22 % zink, 14 % bly och något silver. Den består av en i genomsnitt 0,8 m tjock lutande skiva som är identifierad med 80 borrhål ner till drygt 300 m under jord. Kvantiteten har genom nya fynd under brytningen vuxit.

Vid aktuell brytningstakt om ca. 40 000 ton per år och med en gråbergsinblandning på 100 % (dvs hälften ren malm hälften gråberg) beräknas den kvarvarande livslängden vara ca. 15 år.

Malmen bryts alltså med en särskild egenutvecklad metod som sänker kostnaderna markant.

Prissäkringar.
Lovisagruvan är kostnadsmässigt bunden för en brytning under många år framöver. Intäkterna är, genom de kraftigt varierande metallpriserna och valutakurserna, osäkra och därmed resultatet. Därför strävar Lovisagruvan efter att säkra intäkterna och helst till priser som bedöms bättre än vad som bedöms långsiktigt normalt. Hur lång period som prissäkras varierar.

Antalet anställda i produktionen uppgår till 18. De arbetar i 3-skift på vardagar.

Den maskinella utrustningen bestå i första hand av två borraggregat, tre lastare och tre truckar samt en kross. Transporter och underhåll på krossen sköts av underleverantörer.

Transportkostnaderna gör att det normalt alltid är mest fördelaktigt att förädla den producerade malmen genom anrikning alldeles invid gruvan. Anrikning till metallkoncentrat rymmer emellertid stordriftsfördelar vilket gör att det kan visa sig värt att transportera malm till ett större anrikningsverk i närheten, även om transportkostnaderna blir avsevärda. Redan 1995 provanrikades Lovisamalm i Bolidens anrikningsverk i Garpenberg, 13 mil från Lovisagruvan. Denna utföll väl och långtidsavtal har sedemera träffats med Boliden om rätten för Lovisagruvan att leverera malm på marknadsmässiga villkor. Zink- och blykoncentraten förädlas sedan vidare i Bolidens smältverk.

Lovisagruvan AB har ca. 800 aktieägare. Antalet utestående aktier är 3 416 500.

 

Utvecklingsprojekt

Stekenjokk

Det helägda dotterbolaget Lovisagruvan Utveckling har en investering, nämligen i Vilhelmina Mineral AB. Detta bolag är primärt inriktat på återstart av Stekenjokkgruvan som hösten 2012 förklarades som riksintresse från mineralsynpunkt. En riksintresseförklaring innebär att mineraliseringen skall skyddas från andra verksamheter som kan försvåra dess brytning. Märkligt nog har bolagets ansökan hos Bergsstaten om bearbetningskoncession avslagits med motiveringen att rennäringen skall lämnas företräde. Vilhelmina Mineral har överklagat till Näringsdepartementet som har bett Bergsstaten förklara sin svårbegripliga bedömning. Även Svemin, gruvornas branschorganisation, har hemställt hos regeringen om att en omprövning av Bergmästarens beslut skall ske på grund av olika brister i behandlingen av ärendet och den gjorda bedömningen.

Pahtohavare

Lovisagruvan har ingått avtal med australiska Hannans Reward Ltd. om att utveckla kopparfyndigheten Pahtohavare.

Pahtohavare ligger 8 km söder om Kiruna stad. Fyndigheten hittades av SGU 1984 och har sedan dess haft flera olika ägare. Delar av fyndigheten har brutits av Outokumpu 1989-1996, under vilken period, uppskattningsvis 1,7 Mton med en kopparhalt om 1,9 % Cu och 0,9 g/t guld transporterades till deras anrikningsverk vid Viscariagruvan nordväst om Kiruna.

Vid Pahtohavare finns flera olika typer av mineralisering, dels kopparsulfidmineraliseringar, dels kopparoxidmineraliseringar. Lovisagruvans utvecklingsarbete kommer primärt att koncentreras mot den kopparoxidmineralisering som kan brytas i dagbrott.

Mineraltillgången i Centrala Pahtohavare har augusti 2013 bedömts av oberoende konsultföretaget SRK på uppdrag av tidigare ägare. SRK´s arbete resulterade i bedömningen att kopparoxidmineraliseringen i det område som benämns ”Centrala Pahtohavare” innehåller en antagen mineraltillgång om 1,4 Mton, (Inferred Resource enligt JORC-koden), med 1,81 % koppar och 0,6 g guld per ton.

Flera olika metallurgiska försök har indikerat att kopparoxidmineraliseringen sannolikt kan anrikas med lakning och att färdig koppar sedan kan framställas genom så kallad ”electro winning”.

Genom fas 1 i överenskommelsen med Hannas Reward Ltd. erhåller Lovisagruvan 20 % av Pahtohavareprojektet för sitt åtagande att:

  • dels genomföra ytterligare borrningar som både ökar kunskapen om mineraliseringen och ger material till mera omfattande lakningstest
  • dels göra ytterligare lakningstest
  • dels en kontant betalning av 1 MSEK till Hannans Reward Ltd.

Arbetena beräknas ta ca 6 månader och vi kommer att löpande rapportera om viktiga resultat av dem.

Om Lovisagruvan efter genomfört program enligt ovan väljer att fortsätta sitt engagemang erhålls ytterligare 15 % så att andelen blir 35 %. I det läget görs bedömningen att Lovisagruvan kommer att välja att starta ett separat aktiebolag för projektet.

Om Lovisagruvan finner att man inte skall fortsätta utvecklingsarbetet skall man utan ersättning återlämna sin andel och all information man erhållit genom sitt arbete i fas 1.

Om Lovisagruvan väljer att fortsätta skall en kreditfacilitet om 4 MSEK lämnas till Hannans med deras andel i projektet som säkerhet för eventuellt utnyttjad kredit. Utnyttjade belopp skall återbetalas till Lovisagruvan inom ett år.

I fas 2 skall följande ske:

  • Planering av gruvbrytning och lakningsprocess.
  • Bearbetningskoncession skall erhållas.
  • Miljötillstånd skall erhållas.
  • Ytterligare borrning för att öka säkerheten om mineralresursen.

När allt detta är klart erhåller Lovisagruvan ytterligare 16 % i bolaget och har då 51 %. Därefter skall en s.k. ”Feasibilitystudie” färdigställas som kommer att utgöra grund för den fortsatta finansieringen. När studien är klar erhåller Lovisagruvan ytterligare 24 % så att ägarandelen ökar till 75 %. Detta beräknas kunna ske tidigast i slutet av 2016.

Möjligheterna att även utveckla en underjordsbrytning av kopparsulfid kommer att utredas parallellt med utvecklingen av kopparoxidförekomsten, men eventuell brytning av kopparsulfid kommer inte att eftersträvas förrän stabil drift i kopparoxidprojektet uppnåtts.

Nuvarande bedömning är att om lakning av kopparoxiden kan ske med ett 80 % utbyte för koppar, så skulle preliminära intäkter vid en brytning av 200 000 ton per år, i nuvarande pris och växelkursläge, kunna bli i storleksordningen 140 MSEK per år. Möjligheterna att även utvinna guldinnehållet är i dagsläget oklara.

Kostnaderna för brytning, utvinning, återställning etc. är ännu mycket osäkra, men generellt kan sägas att dagbrottsbrytning är väsentligt billigare än underjordsbrytning.

Lovisagruvan har utsett Stefan Sädbom till ansvarig för utvecklingsarbetet med Pahtohavare. Stefan är geolog med mångårig erfarenhet från bl.a. Zinkgruvan och som ordförande i Bergskraft Bergslagen. Stefan är styrelsemedlem i Lovisagruvan sedan 2009.

Håkansboda

Samtalen med Kopparberg Mineral om övertagande av Håkansbodafyndigheten inom Lovisagruvans skyddsområde har inte lett till några resultat.