Om Lovisagruvan AB

| tisdag, november 21st, 2017 | No Comments »

Fyndigheten hittades 1985 av ett joint venture mellan LKAB och BP-Minerals. Den var för liten för att intressera dessa stora bolag men desto mer intressant för de personer som utvecklat ett nytt koncept för brytning av smala malmer. Den tidigare VDn och styrelseledamoten John Berge var ledande i denna konceptutveckling. Brytningsrätten förvärvades 1989.

Minerliseringen har ursprungligen beräknats till ca 400 000 ton ren malm med hög halt av 22 % zink, 14 % bly och något silver. Den består av en i genomsnitt 0,8 m tjock lutande skiva som är identifierades ner till drygt 300 m under jord. Kvantiteten har vuxit dels genom att en del av mineraliseringen med mest zink nu inräknas som brytvärd och genom ytterligare prospekteringsborrning ner mot 400 m.

Vid aktuell brytningstakt om ca. 40 000 ton per år och med en gråbergsinblandning på 100 % (dvs hälften ren malm hälften gråberg) beräknas den kvarvarande livslängden vara ca. 18 år. Den malmprodukten som nu levereras har en något varierande halt på i genomsnitt 9 % zink och 6 % bly. Priset på malmen är direkt relaterat till de världsmarknadspriset så som det noteras på Londons metallbörs LME.

Malmen bryts alltså med en särskild egenutvecklad metod som sänker kostnaderna markant.

Den maskinella utrustningen bestå i första hand av två borraggregat, tre lastare och tre truckar samt en kross.

Antalet anställda i produktionen uppgår till 18. De arbetar i 3-skift på vardagar. Transporterna till kund, en del av maskinunderhållet och en del administrativa tjänster sköts av underleverantörer.

Transportkostnaderna gör att det normalt alltid är mest fördelaktigt att förädla den producerade malmen genom anrikning alldeles invid gruvan. Anrikning till metallkoncentrat rymmer emellertid stordriftsfördelar vilket gör att det kan visa sig värt att transportera malm till ett större anrikningsverk i närheten, även om transportkostnaderna blir avsevärda. Redan 1995 provanrikades Lovisamalm i Bolidens anrikningsverk i Garpenberg, 13 mil från Lovisagruvan. Provanrikningen utföll väl och Lovisagruvans malm anrikades där i mer än 10 år. Sedan i slutet på 2016 levereras malmen till polska Boleslaw via hamnen i Köping.

Prissäkringar
Lovisagruvan är kostnadsmässigt bunden för en brytning under många år framöver. Intäkterna är, genom de kraftigt varierande metallpriserna och valutakurserna, osäkra och därmed resultatet. Därför strävar Lovisagruvan efter att säkra intäkterna och helst till priser som bedöms bättre än vad som bedöms långsiktigt normalt. Hur lång period som prissäkras varierar.

Lovisagruvan AB har närmare 1 000 aktieägare. Antalet utestående aktier är 3 416 500.

Utvecklingsprojekt
Inom moderbolaget pågår arbete med att förädla malmen genom sovring, avskiljande av gråberg, och alternativet eget anrikningsverk.
Beträffande sovringsmöjligheterna kan nämnas det omfattande utvecklingsprojektet X-mine där Lovisagruvan som ett av fyra europeiska gruvbolag deltar med en betydande insats.

Dessutom har nya tillstånd att leta malm i närheten av Lovisagruvan erhållits under 2017 och planering av prospekteringsarbete har inletts. Även den näraliggande Håkansbodafyndigheten ingår i utvecklingsplanen.

I dotterbolaget Lovisagruvan Utveckling AB drivs två utvecklingsprojekt.

Pahtohavare
Lovisagruvan har ingått avtal med australiska Hannans Reward Ltd., numera Critical Metals Ltd, om att utveckla kopparfyndigheten Pahtohavare.

Pahtohavare ligger 8 km söder om Kiruna stad. Fyndigheten hittades av SGU 1984 och har sedan dess haft flera olika ägare. Delar av fyndigheten har brutits av Outokumpu 1989-1996, under vilken period, uppskattningsvis 1,7 Mton med en kopparhalt om 1,9 % Cu och 0,9 g/t guld transporterades till deras anrikningsverk vid Viscariagruvan nordväst om Kiruna.

Vid Pahtohavare finns flera olika typer av mineralisering, dels kopparsulfidmineraliseringar, dels kopparoxidmineraliseringar. Lovisagruvans utvecklingsarbete koncentreras mot den kopparoxidmineralisering som kan brytas i dagbrott.

Mineraltillgången i Centrala Pahtohavare har augusti 2013 bedömts av oberoende konsultföretaget SRK på uppdrag av tidigare ägare. SRK´s arbete resulterade i bedömningen att kopparoxidmineraliseringen i det område som benämns ”Centrala Pahtohavare” innehåller en antagen mineraltillgång om 1,4 Mton, (Inferred Resource enligt JORC-koden), med 1,81 % koppar och 0,6 g guld per ton.

Flera olika metallurgiska försök har indikerat att kopparoxidmineraliseringen sannolikt kan anrikas med lakning och att färdig koppar kan framställas genom så kallad ”electro winning”.

Överenskommelsen med Critical Metals har inneburit att Lovisagruvan erhållit 35 % av Pahtohavareprojektet genom de undersöknings och utredningsarbeten som hittills genomförts.

  • ytterligare borrningar som både ökat kunskapen om mineraliseringen och givit material till mera omfattande lakningstest
  • lakningstest
  • en kontant betalning av 1 MSEK till Hannans Reward Ltd. samt ett kortfristigt lån om 1,5 MSEK.

I nästa skede skall följande ske:

  • Bearbetningskoncession skall erhållas.
  • Plan för gruvbrytning och lakningsprocess utformas
  • Miljötillstånd skall erhållas.
  • Eventuellt ytterligare borrning för att öka säkerheten om mineralresursen.

När allt detta är klart erhåller Lovisagruvan ytterligare 16 % i bolaget och kommer då att ha då 51 %.

Därefter skall en s.k. ”Feasibilitystudie” färdigställas som kommer att utgöra grund för den fortsatta finansieringen. När studien är klar erhåller Lovisagruvan ytterligare 24 % så att ägarandelen ökar till 75 %.

Möjligheterna att även utveckla en underjordsbrytning av kopparsulfid kommer att utredas parallellt med utvecklingen av kopparoxidförekomsten, men eventuell brytning av kopparsulfid kommer inte att eftersträvas förrän stabil drift i kopparoxidprojektet uppnåtts.

Nuvarande bedömning är att om lakning av kopparoxiden kan ske med ett 80 % utbyte för koppar, så skulle preliminära intäkter vid en brytning av 100 000 ton per år, i nuvarande pris och växelkursläge, kunna bli i storleksordningen 75 MSEK per år. Möjligheterna att även utvinna guldinnehållet är i dagsläget oklara.

Kostnaderna för brytning, utvinning, återställning etc. är ännu mycket osäkra, men generellt kan sägas att dagbrottsbrytning är väsentligt billigare än underjordsbrytning.

Lovisagruvan har utsett Stefan Sädbom till ansvarig för utvecklingsarbetet med Pahtohavare. Stefan är geolog med mångårig erfarenhet från bl.a. Zinkgruvan och som ordförande i Bergskraft Bergslagen. Stefan är styrelseordförande i Lovisagruvan AB sedan 2017.

Stekenjokk
Det helägda dotterbolaget Lovisagruvan Utveckling har en investering i Vilhelmina Mineral AB. Detta bolag är primärt inriktat på återstart av Stekenjokkgruvan som hösten 2012 förklarades som riksintresse från mineralsynpunkt. En riksintresseförklaring innebär att mineraliseringen skall skyddas från andra verksamheter som kan försvåra dess brytning. Märkligt nog har bolagets ansökan hos Bergsstaten om bearbetningskoncession avslagits med motiveringen att rennäringen skall lämnas företräde. Vilhelmina Mineral har överklagat till Näringsdepartementet som har bett Bergsstaten förklara sin svårbegripliga bedömning. Även Svemin, gruvornas branschorganisation, har hemställt hos regeringen om att en omprövning av Bergmästarens beslut skall ske på grund av olika brister i behandlingen av ärendet och den gjorda bedömningen.

En ny huvudägare, Forbes Manhattan, har kommit in som ägare och finansiär i Vilhelmina Mineral och därmed har Lovisagruvan blivit passiv utan deltagande i styrelsearbetet. Vilhelmina Mineral har genom den nya finansieringen kunnat engagera sig i ett norskt gruvprojekt i närheten av Stekenjokk och den ansökan har om bearbetningskoncession har omformats med hänsyn till det norska projektets möjliga påverkan och skapade möjligheter.

Comments are closed.